Bio

Hannele Ögård-Forsman

Biographical Sketch

 

 

Det är ett festtåg av färger, former, motiv och tekniker.

Det är mönster och kvadrater. Det är brunnslock, dörrar och knotiga träd.

Det är människor. Och en hel del fiskar.

Det är en passion.

Hannele Ögård-Forsmans konst har fötts ur ett intresse för vardagen och det myller av detaljer som finns att upptäcka överallt runtomkring oss. Ända sedan barndomen är skapandet hennes drivkraft, hennes livsinställning, hennes sätt att tolka och förmedla. Karaktäristiskt för Hanneles konstutövande är att hon arbetar med många alster samtidigt och hela tiden vill lära sig nya tekniker. De senaste 10 åren har varit de mest intensiva åren under hennes 40 år långa konstnärskap.

Hannele Ögård-Forsman föddes år 1949 i Lappträsk, Östra Nyland och fick konstnärligheten som gåva med modersmjölken. Båda föräldrarna ägnade sig under hennes uppväxt åt målning, mamman höll dessutom på med keramik och pappan skrev dikter. Storasyster Katarina var den ”riktiga” konstnären i familjen som å ena sidan visade vägen för sin konstintresserade lillasyster, men å andra sidan gjorde att Hannele ofta kände sig hämmad att utveckla sitt eget skapande. Föräldrarna uppmuntrade båda döttrarnas konstutövande och såg till att Hannele hade ordentliga ritböcker och att hon sparade sina lösa bilder för framtiden.

Den första publika framgången kom då Hannele var åtta år och vann en teckningstävling. Priset var en ask med oljekritor, och erkännandet gjorde henne både stolt och väldigt glad.

– Självkänslan stärktes. Priset blev för mig ett bevis på att även jag faktiskt kan något, inte bara min storasyster!

Ett par år senare blev Hannele ägare till en alldeles egen kamera och skapandet fick ytterligare en dimension.

– Jag har fotograferat ända sedan dess. Kameran är en trogen hjälpreda i mitt ständiga behov av att fånga motiv, idéer, stämningar.

Då Hannele var 11 år flyttade familjen Ögård till Åland. Med konstnären Guy Frisk som teckningslärare i Ålands lyceum fick Hannele redan i unga år professionell konstnärlig vägledning och möjlighet att prova på olika tekniker. Tillsammans med andra lyceister fick hon även chansen att ställa ut sina arbeten på Ålands museum. ”Spännande ungdomligt konstskapande” och ”Det är en ren njutning att se dessa teckningar” var kommentarer som stod att läsa i lokalpressen i maj 1965 angående utställningen.

Giftermål, hus, barn och ett nyvaknat intresse för trädgårdsodling sysselsatte Hannele under största delen av 1970-talet, men konstintresset hölls vid liv tack vare kurser på Medborgarinstitutet i Mariehamn och aktivt medlemskap i Ålands konstförening – bland annat var Hannele sekreterare i föreningen i början av 1980-talet. Dessutom skrev och illustrerade hon sagor åt sina barn då de var små, och försökte måla akvareller hemma vid köksbordet alltid då det fanns lite tid över.

– Men jag var aldrig riktigt nöjd med vad jag åstadkom. Inget började se ut så som jag ville att det skulle se ut. Mina alster åkte i soporna vartefter på den här tiden.

Den stora vändningen i Hanneles konstutövande kom år 2000 då Ålands Högskola ordnade en kurs i Mixed Media med Jan Kenneth Weckman från Konstindustriella Högskolan i Helsingfors som lärare.

– Jag hade ingen aning om vad Mixed Media innebär, men jag blev frälst direkt. Det fanns inga regler eller måsten, bara möjligheter. Man fick göra precis som man ville – till exempel börja med gouache, sedan gnida in kol eller pastellkrita, och fortsätta med akvarellfärger, akryl eller olja. Jag kom på mig själv med att ofta vara nöjd med vad jag åstadkom.

Efter kursen ägnade sig Hannele konsekvent åt att utforska Mixed Media-metodens möjligheter. Hon vågade äntligen börja ställa ut sin konst och i och med detta stora steg också kalla sig konstnär. Utställningsbesökare blev förtjusta i de abstrakta motiven som kännetecknades av fyndighet och färgprakt.

– Folk började köpa mina tavlor, och det kändes verkligen helt otroligt! Dessutom fick jag via kurserna ett tiotal goda konstnärsvänner, som jag fortfarande ofta träffar i olika sammanhang.

Hannele lämnade Mixed Media efter att drivkraften att prova på nya tekniker än en gång tog överhanden. Då hade hon i närmare åtta år njutit hämningslöst av att blanda, bearbeta, foga in och själv låta sig överraskas av hur ett verk tar form utan att man alls planerat slutresultatet.  Blandtekniken ligger henne fortfarande varmt om hjärtat och hon är absolut säker på att hon en dag återgår till att mixa fritt.

De tre-fyra senaste åren har Hanneles konstnärskap utvidgats till att omfatta bland annat kollografi, textilkonst och akrylmålning. Hon beskriver entusiastiskt sitt första möte med kollografitekniken under en kurs ordnad av Medborgarinstitutet i Mariehamn.

– Vi höll till i Ålands Konstförenings grafikverkstad. För mig hade grafik alltid tett sig alldeles för invecklat, men det vi tog itu med i verkstaden var enbart roligt. Vi klistrade fast fjädrar, snören, spets, tyg, sand och allt möjligt annat på vanlig kartong, lackade den och tryckte. Jag föll med besked för den här tekniken och kommer under olika utställningar år 2010 att ha med verk som jag gjort på detta vis.

Att arbeta med textil är Hannele bekant med sedan länge – hon har bland annat sytt lapptäcken och kläder och virkat mormorsfiltar. Men att textilarbete blev en del av hennes konstnärskap har att göra med en operation, målmedvetna storasystern Katarina Ögård och en utställningslokal som Katarina i smyg bokade för två utställare. Nämligen sig själv och Hannele. Året var då 2007.

– Vi hade haft vår första gemensamma utställning tre år tidigare i Kotka. Nu tyckte min syster, som kommit för att hjälpa mig efter operationen, att det var dags igen. Hon bokade upp Galleri Skarpans i Mariehamn utan min vetskap. Jag var som i ett vakuum, jag hade inte hållit på med något i konstväg på ett bra tag.

”Något nytt och annorlunda” tyckte Katarina kunde vara ett bra tema för den kommande utställningen. Det tog inte många timmar för Hannele att vakna upp ur sin konstnärliga stiltje efter dessa ord, och snart var hon som vanligt till 120 % entusiastisk i sitt spånande efter idéer. Hon hade nyligen läst om ”inchies”, små tyglappar som folk prydde med knappar, spets eller något annat och sedan bytte med andra likasinnade. Hanneles version av detta blev grunden till hennes del i den utställning som gick av stapeln på Galleri Skarpans sommaren 2009 under namnet ”Ögård i kvadrat”: hon tillverkade små kvadrater med fastsydda skatter ur samlargömmorna, och sydde sedan fast kvadraterna på ett bottentyg till stora, rektangulära textiltavlor. Färgskalan i Hanneles textilarbeten är lugnare och mera koncentrerad än på de verk hon tillverkat i andra tekniker, men uppfinningsrikedomen och gränslösheten finns kvar också i det strikt kvadratiska.

Det senaste erövringsområdet i Hanneles skapande är akrylmålning. Sedan våren 2009 utforskar hon akrylens möjligheter med samma entusiasm som hon tidigare tagit sig an andra tekniker.

– Det hela fick sin början då jag skulle måla några prydnadsföremål till trädgården i olika färger. Jag provade på akrylfärger, som torkar snabbt och är förmånliga. Jag blev stormförtjust!

Senaste sommar var Hannele arrangör för ett veckolångt målarläger för Kotka Konstförening på Åland. Som ansvarig för alla lägerarrangemang kunde hon inte riktigt koncentrera sig på egna arbeten. Hon hade en massa kartongbitar över efter inramningen av textiltavlorna, och satt hela veckan och grundmålade bitarna på alla sidor och kanter och funderade samtidigt på hur bitarna bäst skulle kunna användas. Innan veckan var slut hade hon sitt nästa projekt färdigt planerat: hon skulle måla små, naivistiska ögonblicksbilder på kartongbitarna.

– Jag provade först nästan i smyg, men greps snart fullkomligt av hur roligt det var. Innan jag visste ordet av hade jag målat 100 kartongbitar med hattprydda damer, katter, tuppar, cyklister…

Det var inte första gången Hannele provade på att måla naivistiska småbilder. Redan år 2006 skissade hon under ett målarläger på Ösel på lustiga ögonblicksbilder på basen av de humoristiska kommentarer som en av lägerdeltagarna, Jarmo Jalo från Tammerfors, fällde, men hon tyckte själv att bilderna bara var ”barnsliga” och ingenting att visa upp för andra. Hon fortsatte ändå att ”se” olika anekdoter som folk berättade som bilder, och nyttjade ivrigt sitt skissblock för att fästa dessa på papper. Under lägerveckan på Åland år 2009 blev hon uppmuntrad av Jarmo Jalo att låta andra få se de naivistiska bilderna, kanske som en utställning. Hannele beskriver det som att polletten trillade ner – tanken att hon skulle kunna räknas som en naivist hade aldrig slagit henne tidigare.

På den vägen befinner Hannele sig just nu, och än så länge är idétorka ett okänt begrepp för henne. Nya motiv väller fram hela tiden. Penna och papper måste ständigt finnas till hands för att en idé som dyker upp inte ska falla i glömska då nästa redan pockar på uppmärksamhet.

– Konsten har alltid funnits som ett naturligt inslag i min vardag. Det är som ett behov som finns inne i mig och som jag måste få utlopp för. Jag kan helt enkelt inte låta bli.

Det var först år 2006 som Hannele, efter många års konstnärskap, fick ett slut på något hon kallar ”plocka-fram-på matbordet, plocka-bort-från-matbordet-syndromet”. Då förvandlade hon ekonomibyggnaden vid Torpet, där hon vistas hela somrarna och vintertid under helgerna, till en kombinerad vävstuga och målarateljé.

– Det är skönt att bara kunna tvätta penseln och gå från ateljén då jag är klar. Vill jag måla en kvart så gör jag det, tidigare var det inte värt att plocka fram allting för en så kort stund.

Eftersom Hannele jobbar i serier och ofta har flera verk på gång samtidigt, kan ett tiotal tavlor vara utspridda runt väggarna i väntan på torkning. Tavlorna tillsammans med vävstolen och alla granna vävtillbehör gör att ateljén känns som en vitaminbomb av färger, mönster, idéer. Att blått är Hanneles favoritfärg kan man inte på rak arm gissa sig till vid ett besök i ateljén – det är inte en utmärkande färg i hennes målande. Men att ateljén skulle heta Blå Fisken var nästintill självklart.

– Fiskar är ett motiv som fascinerar mig, kanske för att jag är född i fiskens tecken. Och jag dras till blått på flera plan, bland annat har jag en stor samling av olika slags blåa föremål, inte minst fiskar. Blå Fisken är det perfekta namnet på mitt andningshål.

Blå Fisken håller dörrarna öppna under evenemang som den åländska skördefesten i september samt under Öppna ateljéer och finlandssvenska Konstrundan. Hannele tar även emot enskilda grupper enligt överenskommelse och ser det som givande att träffa människor som är intresserade av konst och vill dela med sig av sina synpunkter.

Den som besöker ateljén vid Torpet får samtidigt njuta av att stiga in i en prunkande trädgård som Hannele sköter med en passion som på många sätt påminner om hennes konstnärskap. Sommartid tar hon det lite lugnare med skapandet i ateljén och låter istället skaparkraften flöda utomhus, i trädgården. Även där handlar det om färger, former och att testa gränserna.

Gränser, ja. För en konstnär som Hannele är gränser egentligen inget som känns, märks eller nödvändigtvis ens finns. Mixed Media-tekniken, hennes kanske mest långvariga passion inom konsten, baserar sig helt och hållet på att man struntar i regler och går över allt vad gränser heter då man väljer material, metoder och verktyg. Dessutom har hon i sitt skapande även gått över mer distinkta gränser genom sitt stora intresse för att resa. Under resorna har hon varit noggrann med att dokumentera upplevelserna inte bara på skissblocket eller via kameran, utan också i skrift. Reseberättelser är hennes specialområde inom skrivandet, liksom kåserier och festskrifter på vers.

– Jag har en hel del material i byrålådan som längtar ut i rampljuset. Jag har börjat fundera på att jag kanske skulle prova på att illustrera mina kåserier och små berättelser på samma sätt som jag gjorde med barnens sagor. Kanske som små serieteckningar? Det återstår att se!

Johanna Boholm-Saarinen

Juni 2010

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Mental vardagsträning

En bra dag startar med att tänka rätt.

HAMINAN TAIDESEURA

Artist from Hamina Finland

Almofate – Colours & Papers

Handmade & Upcycled. Original & One-of-a-kind. Assemblage. Bookbinding. Origami. Collages, folds, stitches & other inspirations

%d bloggers like this: